Snälla, ta mig tillbaka till den trettonde oktober. Jag saknar Håkan så att det gör ont inom mig. Den veckan var perfekt. Fick stå framför den finaste människan på jorden två gånger på samma vecka. Har fortfarande inte riktigt smält det än. Veckorna efter var bara en evig väntan på den sjätte november. Det finaste jag upplevt.

Någonsin. Snälla, ta mig bort från den här äckliga kylan och ta mig till den fjärde juni. Nu.